Hur är det i verkligheten? Några graverande exempel man läser om i NT :
- Kommunen har förhandlat med regionen om att lokaltrafiken läggs över till Östgötatrafiken. Resultatet blev en förlust affär för kommunen på cirka 50 miljoner, det vill säga cirka 1 000 kronor av mina pengar.
- Förhandlat fram skatteväxling/övertagande av hemsjukvården med landstinget. Resultatet blev att antalet "patienter" i hemsjukvården som kommunen genom en schablom räknat fram som förhandlingsunderlag blev 64 procent flera än tidigare. En kostandsökning på cirka 60 miljoner per år. Landstinget, kommunens motpart i förhandling, gjorde däremot ett oerhört omfattande analysarbete. Detta är cirka 1 200 kronor per år av mina pengar som kommunen slösas bort på grund av politiskt ledarskap , okunskap eller lathet.
- Uppföljning av kostnaderna för vård och omsorg är bristfälliga eller obefintliga. Man vet att budgeten inte räcker och man måste spara kostnader men man har ingen uppföljning på var kostnaderna finns, exempelvis administration, resor, mat och personal.
Man undrar ju vart ansvaret ligger, politiska nämnden , tjänstemännen eller det politiska ledarskapet med Socialdemokraterna vid makten. För att effektivisera uppföljning, göra analysarbete före förhandling och därmed minska på slöseriet krävs att man återinför tjänstemannaansvaret i offentlig verksamhet. Antagligen är ovan nämna exempel bara toppen på ett isberg.