Det var den strävan kommunen hade att göra allt till det sämre och på mycket kort tid. Varför behandlar man sina anställda och sina gamla på det viset? Det kan inte bara vara pengar det beror på, eller var ligger prioriteringen i det hela? Välfärden för våra gamla är så usel och snålt tilltagen så att man skäms. Finns det verkligen ingen i detta styre som ser det? Man är ingenting värd längre som gammal, bara till besvär, så uttrycker många sin frustration, men vad gör väl det när ingen bryr sig?
Hur tänker kommunen?
Det fanns en tid då man gick till arbetet som undersköterska inom äldreomsorgen och tyckte att det var meningsfullt och berikande. Det är som bortblåst nu.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.