Utanför ingången till Coop sitter en ung kvinna från Rumänien dagligen sedan flera månader tillbaka och tigger för en förbättring av sitt och familjens eländiga förhållande i hemlandet. När jag i förlängningen av synfältet från den tiggande kvinnan ser över gatan 25 meter bort, så finns där Lions mottagning och försäljning av secondhandvaror. I anslag i det stora skyltfönstret finns det information om deras hjälpverksamhet i bland annat u-länderna. Verksamheten omsätter flera hundratusen och redovisar flera hjälpprojekt. En bra och ideell verksamhet som jag helhjärtat stödjer.
Vad är det för samhälle och tid vi lever i då flera engagerade människor lämnar in värdefulla varor som omsätts till pengar för att hjälpa människor i nöd, men samtidigt låter vi den här kvinnan sitta där i ur och skur för att tigga för uppehället?
I staden Mariefred har man exempelvis ordnat sysselsättning och försörjning genom enklare arbetsuppgifter. Snälla Lions i Åby, skulle inte den tiggande kvinnan kunna hjälpa till i affären, eller i anslutning till den, och få en liten ersättning och lite mer mening med sitt liv här utanför Coop i Åby? En tanke som plötsligt slår mig en måndagsförmiddag I Åby.