Svar på Bengt Cetes artikel i NT 18/8
Under rubriken "SD:s råa islamofobi" uttalar sig Bengt Cete om populism – det vill säga maktordningen: vem har legitim beslutanderätt? Medborgarna, eller de som säger sig företräda medborgarna (i det här fallet byggnadsnämnden). Han pratar också om fobi – ett psykiskt sjukdomstillstånd. För att påvisa nyttan av att tänka i nya banor nämner han Linköpings domkyrka ”som på sin tid totalt bröt mot den omgivande stadsbilden”, en helt riktig iakttagelse.
Makt har den som med våld kan genomdriva sin vilja. När Linköpings domkyrka byggdes för sådär 1000 år sedan var syftet inte att förnya stadsbilden i Linköping. Det var ett uttryck för den nya maktordningen – kristendomen och dess överhöghet. Den rätta tron behövde en påtaglig yttre manifestering. Den som inte hade den rätta tron var en kättare och för sådana gick det illa. Moskébygget i Norrköping syftar nog inte heller till att berika stadsbilden. Vad det i grunden handlar om är maktordningen.
Fobi är ett psykiskt sjukdomstillstånd – en irrationell skräckkänsla utan grund. En del sjukdomstillstånd inom psykiatrin möjliggör för att staten att tillämpa tvångsmedel till exempel i form av tvångsintagning på en psykiatrisk klinik. Det finns inslag i islam – särskilt inom den salafistiska tolkningen av koranen – som är ytterst obehagliga och som hos mig inger känslor av starkt obehag. Är det en fobi, känslor som saknar grund?
Det går inte att ha omröstning om vad Gud vill – vilket är vad Koranen predikar. Vad SD vill är att röstberättigade medborgare i Norrköping skall få uttrycka sin mening i denna symbolfråga. Den handlar inte om ett nytt inslag i stadsbilden – den handlar om maktordningen.