Det har gått alldeles för långt med dessa besparingar. Vi är många som säger att vi snart inte orkar mera. Men vad ska vi göra? Jo, se till att bemanningen är tillräcklig.
Jag jobbar på ett gruppboende där vi förut var fyra på kvällarna, men som nu har dragits ner till tre på tolv boenden, där en personal får springa emellan. Och så stressigt det kan vara sen. Sådant som våra boenden ska klara själva, har vi allt mer tagit över för att vi inte har tid att vänta. Det måste gå fortare för att vi ska hinna med allt som ska göras.
Och hur det blir det då med våra boenden? Jo, de kan bli försämrade med allt vad det innebär. Allt det här kan och kommer leda till sjukskrivningar. Vi har ont i kroppen många av oss medan vi kämpar på, men hur länge?
Man sover dåligt och till och med vaknar stressad – då har det verkligen gått för långt. En del säger att de vill byta jobb. Jag vill med detta att ni politiker tar erat ansvar och kommer ut till de olika arbetsplatserna. Jag vill att ni går med och ”jobbar”, så ska ni få se hur verkligheten ser ut. För det ser inte ut som det gör skrivet i papper eller böcker.
A