Den senaste månaden har vi kunnat följa det fortsatta hotet om expropriering från Norrköpings kommun gentemot familjen Trozelli och deras livsmedelsproducerande företag på Björnsnäs, Malmölandet. Nästan dagligen har flera insändare publicerats i NT från såväl politiker som privatpersoner, vilka vittnar om ett starkt motstånd till planerna om att asfaltera och förstöra Sveriges bästa jordbruksmark till förmån för plåtlador fyllda av importvaror.
Familjen Trozelli säger i en intervju i Folkbladet 15/9 att deras företag kommer att krascha om de blir av med sin mark, och berättar om pressen de utsätts för genom att under åren läsa i tidningarna om vad politikerna säger om deras mark.
Reidar Svedahl uttalade sig via en insändare i NT 16/9 att ”marköverlåtelse ska ske på frivillig grund”, och att han ”självklart värnar om äganderätten”, och i Folkbladet den 21/9 med ett en minst sagt skuldbeläggande mening : ”jag tror på och vill gärna se en ny företagsetablering på Malmölandet. Om den nuvarande ägaren inte vill sälja marken, så går Norrköpingsborna miste om upp emot 1 000 arbetsplatser”, men även med bedyrandet att: ”Vi kan bara acceptera en överlåtelse på frivillig grund” i samma artikel.
Så i veckan kunde vi nås av ett glossigt magasin från Let´s Create där man – återigen – marknadsför Malmölandet som en del i etablerigsplanen för industrialiseringen av marken.
Man kan inte annat än tycka att det är en bedrövlig härskarteknik från kvartetten, och Svedahls ord framstår då enbart som luftfyllda floskler.
Varför fortsätter Norrköpings kommun att marknadsföra marken som inte är er, för framtida etableringar? Ni för en väldigt motsägelsefull retorik där ni ena veckan värnar om äganderätten och andra veckan marknadsför storslagna förändringsplaner i media.