Det var med stor sorg och besvikelse jag för några år sedan mottog det aningen osäkra och diffusa beskedet att Femöresbron ”nog” inte skulle gå att rädda. Man skulle ”nog” vara tvungen att bygga en ny bro. Det skulle ”nog” vara billigare bygga nytt i stället för att reparera den gamla.
Så har hela processen upplevts… ett ”nog” som framträder mellan raderna kring Femöresbrons framtid. Jag undrar varför.
Jag vill påstå att många, för att inte säga alla, Norrköpingsbor, funderar på… Varför?!
Femöresbron har varit och borde få fortsätta vara ett framträdande profilinslag och landmärke i Norrköpings stadsbild. Då handlar det inte i första hand om ”funktionen” Femöresbron utan om miljöbilden och utseendet, den unika konstruktionen och formen i sitt ursprung. Femöresbron borde varit K-märkt för länge sedan. Den historia och det vackra inslag i Strömmenmiljön bron utgjort sedan 1901 gör den unik och högt älskad.
Det finns, hos oss Norrköpingsbor, en stor osäkerhet och ett stort oförstående inför det som händer. Kommunen har inte lyckats kommunicera ut anledningen till sitt ”olyckliga” ställningstagande. När nu Länsstyrelsen ger klara, objektiva, besked om Femöresbrons framtid, väcks ett hopp hos mig och, tror jag mig också veta, hos i stort sett hela Norrköpings befolkning.
Så, en vädjan till ”Femöresbroansvariga” i Norrköping: behåll den gamla bron i sin ursprungliga, unika form, som ett charmigt inslag i miljön kring strömmen.
Eller: förklara tydligt för oss som inte riktigt förstår varför den gamla bron inte går att reparera. Inte bara att det ”nog” skulle vara bättre av det ena eller andra skälet att byta ut, utan VARFÖR! Det skulle möjligen få oss Norrköpingsbor att förstå. Nu förstår vi ingenting av besluten kring Femöresbron.