Att år efter år säga en sak, det vill säga, att viljan finns till att höja lönerna och statusen för sina lärare, och sedan göra något annat är en bedrift i sann politisk anda!
Spannet i år är, enligt fack och kommun, från 0–700 kronor. Det innebär att tacken från kommunen för lärarna och andra inom skolan för deras dubbelarbete och ökad arbetsbelastning för att säkerställa en god och trygg skolgång för elever så belönas det med, i värsta fall, några hundralappar! Hur mycket fick ni själva politiker? Det är trots allt skillnad på 0,0–1.5 procent på en politikerlön och en medarbetare i skolan, eller hur?
Påtalar man sedan detta fantastiska nedvärderande av skolans anställda till facket så får man till svar att samtal sker dagligen, jo tack! Jag har samtal varje dag med mina elever och där ser man minsann en tydlig progression!
Den löneökning jag själv fick räcker precis till att täcka övriga kostnadsökningar, bland annat hyreshöjning, men detta kan man knappast lasta kommunen för. Däremot kan man lasta kommunen för att kräva ökad måluppfyllelse för elever, dubbelarbete (coronapandemin) och sedan belöna detta med en löneökning knappt värd namnet. Att sedan ha mage att påstå att "vi satsar på skolan och på de som arbetar där" hamnar på hyllan över "vi bara skojade".
Politiker och andra beslutande inom skolan. Sluta med detta ständiga mantra om hur viktiga vi vuxna, lärare och andra inom skolan är, för att sedan ha femtioelva bortförklaringar till varför det inte finns pengar till en schysst löneutveckling. Men visst, jag har ju ett jobb, inte alla som har det.
Thomas Eriksson