I fjorton dagar har människor och djur i Norrköping plågats av smällare och fyrverkerier – av de totalt nio timmar under denna period som faktiskt är tillåtna – från skymning till tidig morgon. Nu, den andra januari när klockan närmar sig halv elva, sitter jag fortfarande med min darrande, flåsande hund, som till och med har tass-svett, i knäet. Hon lider svårt, precis som så många andra dagar. Hade det varit jag som utsatt mitt djur för detta psykiska djurplågeri dag efter dag så hade jag, med all rätt, kunnat dömas med stöd av brottsbalken.
En kväll ibland är hanterbar, man kan resa ut på landet eller droga ner sin hund, men man kan inte hålla hunden sövd mer än tolv timmar varje dag i mer än två veckor. Och de vilda djuren har ingen möjlighet att ta skydd. Så både för djur och människors skull: var snälla sluta smälla.