Svar på ”Det är gjort nu” (15/4) ”Kulturhistoriska värden väger lätt” (25/4):
Att alla dessa är målade med samma färg – blymönja, leder till att kommunen, genom Johan Smedner – enhetschef stadsmiljö, förmodas anse att enda lösningen är att alla dessa funktionella byggnadsminnen skall destrueras tillsammans med de flesta av Sveriges järnvägsbroar. Vi vill upplysa om att Trafikverket förra året (2019) sanerade ett flertal järnvägsbroar längst våra stambanor med samma ålder som Femöresbron från just denna tungmetallfärg, alltså blymönja, en färg som faktiskt fortfarande i dag används som rostskydd.
Femöresbron har nu efter att ha styckats så slutligen destruerats, allt på grund av att man på känn låter vissa fakta och vissa krav väga betydligt tyngre än andra. De med byggnadskunskap som såg bilderna på hur bron delats upp i stycken och sedan kom flytande i delar på Motala ström, för att sedan dumpas på Bråvalla, insåg att den vackra bron ser vi aldrig mer. En bro som man tänkt renovera kapar man inte på det sättet. De som råkade veta att kommunen fått erbjudande om att stärka upp bron genom en liknande renovering som på 1950-talet för ett pris om 800 000 kronor blev förstås väldigt upprörda och ledsna. Det är alltså klart att man hade kunnat rädda bron om man ville det.
Vi anser att enhetschefen på stadsmiljö, erbjudit oss ”alternativa fakta” då man valt ut vissa fakta och presentera dem som sanningen. Det är alltid en fråga när man väljer att presentera vissa fakta och utelämna annan fakta hur ofullständig informationen kan få bli innan det är ren lögn. Med dessa utvalda fakta som grund har man tagit detta märkliga oåterkalleligt beslut att förstöra ett älskat byggnadsminne.
Vi skriver detta då vi ser att det fortfarande finns byggnader som går att rädda så som Kraftvärmeverket vid det nu redan destruerade gasverket som gett plats till Inre hamnen-projektet. Ska vi även vara oroliga för byggnaderna kring Bråvallaverket och södra hamnen? Ingenting tycks vara heligt och allt tycks kunna rivas med miljön som ursäkt. Är vår vackra stads kulturminnen inte värda den minsta ansträngning? Ses de bara som en ekonomisk belastning?
Det förslag till ny bro som ligger ute nu har inget av den stil eller känsla som Femöresbron hade, förutom att den är grön och gjord i metall. Hur ska vi veta att det återstående kulturarv som kommunen ansvarar för inte saneras bort av kommunala tjänstemän?
Vårt älskade Norrköping