Sophia Jarl (M) är kommunstyrelsens ordförande sedan valet 2022. Här sitter hon på kommunfullmäktige bredvid Moderaternas lokala ordförande Ingrid Cassel.
Eva-Britt Sjöbergs avgång som kommunalråd och gruppledare för Kristdemokraterna är bara det senaste exemplet på en skadlig ledarskapsstil från Sophia Jarl som splittrar och förminskar snarare än bygger upp. Detta är inte en isolerad händelse. Faktum är att Sjöbergs beslut markerar den andra gången på ett år som representanter från två olika samarbetspartier vill avsluta sitt samarbete med Jarl på grund av hennes ledarskap och innan dess en rad i det egna partiet.
Det borde stå klart att det här inte längre handlar om enskilda konflikter, utan om en djupare och grundläggande problematik i Jarls sätt att leda. Hennes maktfullkomlighet har skapat en giftig kultur där kritiska röster tystas och människor förminskas, en ledarstil som är fullständigt oförenlig med de värderingar Moderaterna och borgerlig politik står för.
Det är djupt beklämmande att Sophia Jarl, trots denna förödande kritik från sina egna allierade, har mage att påstå att samarbetet fungerar utmärkt. Enligt Jarl är samarbetet ”tio av tio.” Man tar sig för pannan. Hur kan samarbetet anses vara ”tio av tio” när två av tre möjliga samarbetspartners inom loppet av ett år inte längre vill vara i samma rum som henne?
Flera moderata röster har också klivit fram och riktat skarp kritik mot Jarl – anonymt, då ingen vågar framträda öppet eftersom takhöjden inom partiet knappt når midjehöjd. De vittnar om en arbetsmiljö där den som inte håller med Jarl förminskas och utsätts för nedlåtande bemötande. Att våga tänka annorlunda innebär att riskera sina uppdrag. Denna låga tolerans för oliktänkande skapar en kultur av rädsla och osäkerhet, där medlemmar hellre tiger än utsätter sig för risker.
Sophia Jarl försvarar sitt agerande genom att kalla sig själv en "tydlig ledare" som ”tar tuffa beslut i svåra tider.” Detta är en förolämpning mot verkligt tydligt och ansvarstagande ledarskap. Tydlighet innebär inte att förminska och förnedra sina kollegor, och det innebär absolut inte att använda makten till att straffa dem som vågar tänka annorlunda. Det innebär inte heller att skapa en arbetsmiljö där människor lämnar möten i tårar, eller att ignorera legitima säkerhetskrav för personer i känsliga roller.
Att Jarl skulle ha bidragit till kommunens ekonomiska förbättring på något sätt som skulle ursäkta detta beteende är, ärligt talat, både patetiskt och beklagligt. Att hon ser sig själv som en stark ledare för att hon ”går fram med tydlighet” i svåra tider visar på en total brist på förståelse för vad ledarskap faktiskt innebär.
Norrköping förtjänar ett ledarskap som bygger på respekt, samarbete och äkta ansvar. Vi har kompetenta och starka personer lokalt som inte bara förstår moderat politik utan också vad verkligt ledarskap innebär. Dessa personer kan ge partiet det förtroende och den samarbetsanda vi förtjänar.
Om Jarl inte själv förstår att hon måste avgå, så måste nu gruppen, de enda som har makten att avsätta henne, agera. Att vara rädd om sina uppdrag är en sak, men att låta rädslan hindra nödvändiga beslut är att svika både partiet och väljarna. Om ingenting görs nu, och om gruppen väljer att skydda Sophia Jarl och sina egna positioner istället för att agera, kommer historiens dom att falla tungt över dem – och de kommer att falla tillsammans med Jarl. Nu är det dags att visa att lojaliteten mot partiet är större än till det egna uppdraget. Det är dags att dra av plåstret.