Orimliga villkor i hemtjänsten – vi går sönder i tystnad

Det finns inte en chans att hinna när schemat ser ut som det gör – ändå godkänns inte övertiden. Och nu har skyddsutrustningen börjat låsas in, för att det inte ska gå åt för mycket handskar. "Vi kan inte bära ett helt system på våra axlar utan stöd, respekt eller rimliga arbetsvillkor", skriver undersköterskorna i hemtjänsten.

Hemtjänsten ska stanna hela tiden ut hos brukaren, även när schemat är så snålt tilltaget att det inte räcker. "Vi tvingas välja mellan att lämna någon i behov – eller att själva bli försenade resten av dagen", skriver insändarskribenterna.

Hemtjänsten ska stanna hela tiden ut hos brukaren, även när schemat är så snålt tilltaget att det inte räcker. "Vi tvingas välja mellan att lämna någon i behov – eller att själva bli försenade resten av dagen", skriver insändarskribenterna.

Foto: Andrey Popov/Most Photos

Insändare2025-05-28 08:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vi som skriver detta arbetar inom hemtjänsten i Norrköping – ett yrke som kräver både kunskap, omtanke och ett enormt tålamod. Men nu har gränsen passerats. Det här handlar inte längre bara om dålig planering eller resursbrist – det handlar om arbetsmiljö, respekt och patientsäkerhet.

Vi förväntas ta oss mellan brukare på en minut, trots att det i verkligheten tar 10–15 minuter att gå eller köra dit. Det finns inte en chans att hinna – om vi inte bryter mot trafikregler, vilket vi aldrig får eller vill göra. Men ändå pressas vi att skynda, stressa, klämma in det omöjliga.

Hos varje brukare ska vi stanna hela tiden ut, även när schemat är så snålt tilltaget att det inte räcker. Vi tvingas välja mellan att lämna någon i behov – eller att själva bli försenade resten av dagen.

Trots att vi ofta måste arbeta över får vi inte godkänd övertid, eftersom vår chef inte anser det är “rätt”. Men är det rätt att vi offrar våra raster, vår hälsa och vår tid – utan ersättning?

När vikarier saknar delegering för medicin eller insulin, förväntas vi ändå "lösa det". Vi ansvarar för deras arbetsuppgifter, samtidigt som vi måste hinna med våra egna. Och om vi inte hinner dokumentera – vilket är avgörande både för patientsäkerheten och vårt eget skydd – blir vi ifrågasatta. "Varför har ni inte dokumenterat?" undrar samma chef som gett oss ett orimligt schema.

Som om inte arbetsbördan vore nog, ifrågasätts nu även hur mycket handskar vi använder. I stället för att se till att skyddsutrustning alltid finns lättillgänglig, har man valt att låsa in handskarna i ett särskilt rum. Personal måste nu be om att få ut ett paket åt gången – vilket skapar onödiga hinder i ett redan pressat arbete. När skyddsutrustning inte är lätt att komma åt, särskilt under kvällar och helger, riskerar både personalens säkerhet och brukarnas omsorg att bli lidande. Det är oacceptabelt att vår arbetsmiljö försämras på det här sättet – vi behöver förtroende, inte misstänkliggörande.

Detta är en verklighet som många inte ser. Men vi ber er: Se oss. Hör oss. Stå bakom oss.

Vi vill ge god omsorg. Vi vill räcka till. Men vi är människor – inte maskiner. Och vi kan inte bära ett helt system på våra axlar utan stöd, respekt eller rimliga arbetsvillkor.

Vi kräver förändring – inte för vår skull, utan för alla som litar på att hemtjänsten finns där när de behöver den.