Kollektivtrafiken har de senaste decennierna fått allt svårare att komma fram. Politikerna slår sig för bröstet och säger att de byggt ut spårvägen, men det är endast i utkanterna av stan. I centrala Norrköping har man i stället tagit bort spår och restiderna blir orimligt långa. En resa mellan Ljura centrum och Resecentrum utgör ett avstånd på knappt 2 kilometer, men restiden med spårvagn är cirka 17 minuter, det vill säga en snitthastighet på cirka 7 km/h. En så långsam kollektivtrafik gör den knappast konkurrenskraftig och få lämnar bilen till förmån för kollektivt resande. Kollektivtrafiken kommer in i en ond spiral med dessutom glesare turer, i Norrköping ser vi att 30-minuterstrafik blir allt vanligare även på de större linjerna. När det gäller debatten om Ostlänken är det en väldig fixering på kortare restider, då kan man inte ha den motsatta filosofin för lokaltrafiken så hela tidsvinsten med tåg äts upp av längre restid med spårvagn eller buss till stationen.
Orimligt långa restider med spårvagnen
I dag börjar klimatmötet i Paris. I Sverige anses transporterna vara ett av de största bidragen till växthusgaser. Därför är det högst märkligt att se hur man i Norrköping ensidigt satsar på biltrafik med parkeringshus växande som svampar i cityområdet, något som dessutom förfular staden enormt.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.