Det var sent undermlördagskvällen som larmet kom. "Någon har tänt eld på bron", skrev räddningstjänsten på sin hemsida.
Häromdagen tog jag en löprunda över nya Femöresbron och beundrades och kände tacksamhet att den klarat sig orörd. Inget klotter, inte ens ett tuggummi fastkletat på räckena. Dagen efter läser jag att någon lyckas tända eld på trädäcket.
Jag är född i Norrköping och är i mitten av 30-åren.Två fantastiska döttrar och en minst lika fantastisk partner.
Det vrider mig i magen när jag ser utvecklingen i Norrköping; restauranger ekar tomma, i centrum vill man knappt vara och jag rör mig sällan i områden som jag inte känner mig hemma i. Hur blev det så här?
Jag skäms över Norrköping, men framförallt skämmas jag över folket i Norrköping. Det är lätt att klandra politikerna över utvecklingen men en sällsynt fråga är vad vi som medmänniskor gör? Var är vårt civilkurage? När jag växte upp vill jag minnas att man ständigt blev uppläxad av äldre tanter och gubbar att man skulle ge upp sin plats till de äldre. Slängde man skräp på gatan så fick man ofta en hand på axeln med direktiv att plocka upp det man precis slängt.
Jag upplever att man inte ser det i dag, vi är rädda för att säga till. Samhället har tappat kontrollen. Allt är otrevligare i dag: spårvagnen, centrum, utelivet, promenader, skolan och så vidare. Mest anmärkningsvärt är att Norrköping isig är finare i dag rent visuellt. Det är vi Norrköpingsbor som gör alla dessa platser otrevligare. Tragiskt!
Vi måste bry oss och ta ansvar och sluta skylla allt på politiker. Det största ansvaret ligger hos oss Norrköpingsbor. Det är vi som ska utbilda yngre generationer att bli goda medmänniskor och se till att samhället blir ett sådant vi vill vistas i.
"Jag har en uppmaning till mina kära Norrköpingsvänner: Ta ansvar", skriver insändarskribenten, som menar att även om det är läskigt att säga till om någon gör fel så måste vi våga.
När någon inte följer de normer och regler vi har i samhället måste vi våga säga till. Det är inget laglöst samhälle. Om en vilsen 10-åring aldrig blir tillrättavisad när han/hon gör något fel, hur ska de förstå att de då gör något fel? Därifrån kan det eskalera till värre missöden för att ingen någonsin har vågat säga till.
Jag har aldrig skrivit insändare tidigare och kommer förmodligen aldrig göra det igen. Men jag har en uppmaning till mina kära Norrköpingsvänner: Ta ansvar! Säg till på ett vänligt och respektfullt sätt när ni ser någon bete sig utanför de normer och förväntningar vi har i samhället.
Det må vara läskigt att säga till, men jag tror att vi måste hitta tillbaka till tanterna och gubbarna med civilkurage som fanns när man själv växte upp.
Norrköping har aldrig finare, men det är något som inte stämmer.
Låt oss ta tillbaka kontrollen över staden. Våga säg till!