Med stigande oro följer jag spelet om Kolmårdens stolta barriär mot Bråviken. Denna Norrköpings egen vildmark, skyddad av naturreservat vid Djurparken och norr därom riksreservatet Fjällmossen, som redan störs av ljudet från den allt bullrigare tivolimiljö som Djurparken håller på att förvandlas till.
Kapitalsugna intressenter som vurmar för vindkraft och berg- och dalbanor har bestämt sig för att krama pengar ur detta omistliga naturområde. De struntar blankt i om tjädrar, nattskärror, flyttfågelsträck, sörmlandsledsvandrare, havsörnar, pilgrimsfalkar, bärplockare eller boende störs och skräms bort av surrande vindrotorer eller buller och skrik från tivolianläggningar i området. Ivrarnas metod är att via lagliga eller olagliga medel, skyndsamt genomdriva vad de vill, för de vet att om en allsidig bedömning av områdets naturvärden vägs in i vad de planerar, raseras deras planer som ett korthus.
En kommun som har en svag politisk ledning, som låter sig påverkas av sådana krafter är en ofri kommun. Efter att under en längre tid ha följt turerna kring vindkraft- och tivolietableringen, har jag förlorat förtroendet för Norrköpings politiker, vilka jag anser har svikit Kolmårdens unika natur genom att gång på gång tillstyrka skövlingen av Kolmårdsbrantens naturmiljö.
Det är därför hög tid att ni politiker i Norrköping snarast tänker om eller ställer era platser till förfogande för människor som rätt förstår att värdera och värna det som är omistligt i vår kommun.