Ni som rånar oss oskyldiga, vare sig vi är tonåringar eller äldre eller vem som helst av oss hederliga vanliga människor: hur tänker ni?
Värdet att pengar, kort, mobiler, jackor med mera går alltid att ersätta, men den psykiska påfrestningen och rädslan kommer alltid att finnas där. Att få en kniv mot sig eller bli nedsparkad av en eller flera maskerade sätter spår. Ibland för livet.
Skulle ni själva vilja bli utsatta? Jag tror inte det.
Ni som är föräldrar till unga rånare, varför har ni ingen koll på era ungdomar?
Det här är något som måste tas på allvar och det hänger inte bara på skolan och samhället att ordna detta.
Tänk om ditt barn, din ungdom, din anhörige drabbas. Nej, se till och gör något åt det här och det nu. Vi har alla rätt att vara, gå och vistas var vi vill och när vi vill och känna oss trygga. Men ingen vågar ta tag i det.