EU:s budget får som mest utgöra motsvarande 1,5 procent av de 28 medlemsländernas sammanlagda statsbudgetar. Av EU:s budget används 40 procent till lantbruket. Detta motsvarar 6 promille, det vill säga 6 tusendelar av medlemsländernas sammanlagda statsbudgetar.
EU har från början bildats bland annat för att säkra livsmedelsförsörjningen i medlemsländerna, och därmed eliminera risken för livsmedelsbrist och svält som Europas länder upplevt under två världskrig på 1900-talet. Nästan alla länder i världen försöker på ett eller annat sätt skydda sitt lantbruk och sin livsmedelsförsörjning.
Om nu svenska bönder ska kunna fortsätta driva sina företag med – som många debattörer vill – sänkta stödnivåer till lantbruket så krävs anpassningar.
Jag vill då framhålla tre nödvändiga åtgärder som måste vidtas:
1. Alla medlemsländers bönder måste drabbas av samma sänkningar. Absolut inga nationella extrastöd i något enda land.
2. Absolut heltäta tullmurar mot länder utanför EU, eller också att även omvärlden sänker sina subventioner på samma sätt som Sverige.
3. Om jordbruksstödet sänks måste ovillkorligen livsmedelspriserna höjas i samma takt.
Om inte dessa villkor uppfylls tror i alla fall inte jag att det blir så värst många bönder kvar i Sverige. Då är det också adjöss med livsmedels- och försörjningssäkerhet vid avspärrning, farsoter och naturkatastrofer.
Nu är det upp till valmanskåren: Vill ni ha mat och öppna landskap med biologisk mångfald, eller är det skit samma? Inte ens bönder klarar att i längden driva sina företag om inte inkomsterna överstiger utgifterna och också ger åtminstone några kronor i lön.