En dag var den borta. Vaktmästaren och kulturbäraren Stig Wickström hade i många år oroats över gammalt skolmateriel som på olika sätt försvunnit från skolorna.
Stig kontaktade bland andra Anna Stenberg, ledamot av skolstyrelsen och Walter Lund, rektor för specialundervisningen. Så väcktes tankarna på ett skolmuseum. Första mötet hölls 1982. Inbjudna var politiker från olika partier, representanter från skolan, kulturen och socialförvaltningen. Man talade varmt om skolstaden Norrköping. Föregångare för en skola för alla med specialundervisning med många internationella kontakter. Kommunen var positiv och villig att betala hyra för en liten lokal i Knäppingsborg. Allt arbete skulle bygga på frivilliga krafter.
Flera yrkesgrupper engagerade sig. Så också elever. Hämtade gammalt skolmateriel i egna bilar, dammade och registrerade. Entusiasm och kunnighet. Ovärderligt materiel räddades. En folkrörelse var född. Det viktiga är inte bara samlandet utan också bevarandet och utvecklingen. Betänk att inte någon person har kostat kommunen något. Ej heller pennor och papper, kaffe med bullar till alla besökare, föreläsare som med stor kunnighet berättat om Norrköpings historia och allt bläck som använts för att visa hur man skrev förr i tiden.
Ber inte en bön till de som bestämmer utan riktar en uppmaning: Var kloka, leta lokaler (kanske Lilla Holmstad), men skingra inte samlingarna. Det är inte antalet planscher det gäller utan Norrköpings skolhistoria.