Läste för en tid sedan en intervju med en corona-sköterska i Göteborg som var förtvivlad, förbannad, gråtfärdig och uppgiven när hon såg trängseln på uteserveringarna.
Efter att ha gått förbi ett par av Norrköpings större uteserveringar häromdagen förstod jag precis vad den förtvivlade sköterskan menade.
Där var det business as usual, som om coronaepidemin aldrig existerat, som att 96 människor inte dött samma dag och att över 4 000 inte dött i denna epidemi.
Social distansering? Förlåt, vaddå ...?
Och för ett par dagar sedan sa en smittläkare att det här är långt ifrån över.
Nä, tacka för det.
Riskgruppare