Många skräms av tanken att Donald Trump ska vinna valet i USA.
När jag var liten frågade jag mina föräldrar varför ingen gjorde något under andra världskriget, hur kunde så många människor plågas och dödas utan att någon gjorde något? Det Sverige som mina föräldrar och deras föräldrar i sin tur var med och byggde upp var det så här de ville att det skulle bli?
Jag vet ju inte vad andras föräldrar stod för men mina föräldrar hade definitivt inte velat ha det så här. Nu står vi här igen och gör ingenting, skillnaden är att den här gången kan vi inte säga att vi inget vet.
För knappt två veckor sedan skrev Norrköpings Tidningar om läget i Afghanistan. Det har aldrig varit oroligare och ändå skickar vi tillbaka människor dit.
I Sverige räknas vi som vuxna vid 18 års ålder, vilken svensk mamma skulle vilja skicka sin 18–åriga son till ett liv i ett land som Afghanistan? Den politik som i dag förs i Sverige är vi många som inte ställer oss bakom.
Finns det något parti som vågar stå upp för mänskliga rättigheter? Eller har rädsla och främlingsfientlighet tagit över? Att säga att vi inte har resurser eller att vi inte har råd är rent skitsnack det här är människor som kommer att tillföra massor på många sätt även ekonomiskt.
En skitstövel är alltid en skitstövel oavsett var han eller hon kommer ifrån och de finns också här ibland oss, både svenskar och personer med utländsk härkomst.
Vi har ett system som går att missbruka, visst.
Att skicka tillbaka människor till länder där de inte har familj, inget hem och ingen trygghet – varför gör vi det? Jag kan inte längre sitta och vänta på att någon ska göra något.
Vända skutan rätt och återupprätta Sveriges anseende som ett humant och ansvarstagande land. Hur många som satt sina liv på spel för att fly eländet ska offras?
Vem vill ha det så här? Inte jag i alla fall.