Vi har under ett par veckor kunnat följa olika artiklar och insändare angående Spegeln där personal uttrycker framtidsoro, nuvarande och tidigare elevers berättelser om goda resultat, samt Socialnämndens utlåtande. Jag tycker att det är viktigt att få komplettera bilden ur ett föräldraperspektiv.
I NT den 16 februari beskriver Socialnämnden att de drar sig ur verksamheten för att spara in tre miljoner kronor /år som nämnden bidrar med, men även för att målgruppen förändrats. Tidigare bestod problematiken av mer social karaktär och nu neuropsykiatriska funktionshinder och psykisk ohälsa. Målgruppens förändring kan vara ett led i att vi är bättre på att utreda och ställa diagnoser än tidigare. Oavsett så finns denna målgrupp, och de har samma eller större behov av socialt stöd än tidigare elever. Mitt barn finns, mitt barn behöver stöd av insatser som Spegeln, tillsammans med Socialtjänsten, tillgodoser. Som förälder funderar man kring beslutet att utesluta resurser till ett kvalitetssäkert koncept. All respekt för att resurser hanteras ur bästa samhällsekonomiska perspektiv.
Tidiga och synkroniserade insatser och samverkan i ett längre perspektiv ger påtaglig samhällsekonomisk vinst eftersom ett barn som har fått rätt insatser i rätt tid sannolikt kommer att kunna delta på arbetsmarknaden (helt eller delvis) som vuxen. Lågt räknat kostar en långtidsarbetslös individ samhället cirka 200 000 kronor per år. Sätt det i relation till de ackumulerade kostnaderna för en individ som aldrig kommer in på arbetsmarknaden.
På Spegeln finns i dag 20 platser. 20 elever som kan komma att behöva samhällets insatser och som högst troligt kommer att kosta samhället betydligt mer än Socialtjänstens underlag till Spegeln.
Spegeln gör skillnad tillsammans med Socialtjänsten, där varje individ utifrån personliga förutsättningar och familjesituation får stöd i ett multiprofessionellt team att gå vidare i livet.
Den kortsiktiga besparingsåtgärden kommer med stor sannolikhet innebära långsiktiga ekonomiska konsekvenser för andra samhällsinstanser och innebära en risk för ogynnsam utveckling, när man drar åt olika håll kring ungdomen och familjen.
Nu har jag inte statistik på hur många ungdomar som lyckats med utbildning och arbetsliv efter Spegelns och Socialtjänstens insatser. Men för varje ungdom som går vidare i livet innebär det inte bara känslan av att lyckas, utan också att betyda något och att vara en del i samhället, vilket givetvis är en samhällsvinst på många plan.