Det är ett friluftsområde som är mycket flitigt använt och därför, ännu mer i denna pandemitid, tjänar ett stort syfte för väldigt många människor (och hundar).
Spåren verkar helt sakna underhåll och då slitaget är stort så är det fullt av mycket stora risker, i form av blottlagda stenar, rötter och berghällar. Redan under den torra/ljusa säsongen är risken för skador mycket stor för fot- och fallrelaterade skador. Men nu under höst och kommande vinter är det en extremt stor risk då det dels blir halt av fukt, dels för att dessa ”hinder” effektivt döljs av löv och mörker. Fastighetsägare är skyldiga att skylta med varningsskyltar för halkrisk eller risk för nerfallande is med mera, så jag anser att kommunen omgående bör sätta upp skyltar att dessa spår utgör en fara att beträda! Jag har själv skadats vid en träningsrunda tidigare då en rot var så blottlagd att min fot fastnade under den som i en snara med ett otäckt fall som följd. Senast i helgen såg vi en ung löpare som fick bäras av spåret med en trolig fotskada som kanske kan härledas till något av alla dessa tusentals stenar och rötter.
Lilla Vingåkers kommun med cirka 9 000 invånare kan i detta fall tjäna som ett utmärkt exempel på hur man kan sköta friluftsområden. Bland annat så har det upplysta 2,5-kilometerspåret ett fantastiskt underhåll då man med regelbundenhet belägger hela spåret med spån/flis för att täcka över stenar med mera. Detta skapar ett (i mitt tycke lagom) mjukt underlag som är skonsamt för bland annat fötter och ben vid löpning, men även väldigt fint att promenera på.
Jag inser att Norrköping inte kan flisbelägga samtliga motionsspår, men man kunde väl begära att man kunde ta bort de mest påfallande riskerna och kanske i alla fall belägga och underhålla de belysta spåren.