Nu när korttidsboenden till viss del lagts ned får vi i hemtjänsten högre arbetsbelastning. Det medför att vi behöver mer personal vilket i sin tur gör att kostnaderna skjuter i höjden, något våra politiker inte verkar förstå. De tycker och tror att vi ska kunna klara den högre arbetsbelastningen med grundbemanningen.
Vi går in frivilligt och jobbar extra vid krissituationer, vi inbeordras att arbeta på våra lediga dagar och vi jobbar över. Ändå får vi höra att vi är för mycket personal. Arbetsuppgifterna på tesen överlappas och restiderna för de på landet mellan brukarna är ibland obefintlig. Ibland händer det att vi hinner ses en stund efter morgonjobbet för att byta nycklar, rapportera och kanske om vi har tur ta en kopp kaffe och gå på toaletten, vilket vi i och för sig inte har rätt till (kaffet).
Jag utgår från att våra chefer och politiker aldrig tar en fika med sina arbetskamrater när tillfälle ges. Vi ska helst vara ute mellan 7-16 och inte se röken av våra kollegor. Vi får ta smällen när våra politiker genomför dumma och helt uppåt väggarna fel beslut. Lönen är ett hån med tanke på våra oregelbundna arbetstider, vi arbetar många gånger utan hjälpmedel, listan kan göras hur lång som helst. Arbetsglädjen har försvunnit. Det är svårt att vara stolt att jobba för Norrköpings kommun och deras så kallade värdegrund. Glädjen är att få träffa många härliga brukare.