Kriser föder lösningar och förhoppningsvis även förändringar. Coronaviruset drabbar alla – även oss i rika länder. Jobb och hälsa är i fara och vårt ekonomiska system, som bygger på ständig tillväxt, urholkas. Byggfolk samlar in munskydd till sjukvården. Unga fixar via facebook mat till gamla och sjuka.
I tv ser vi politiker, experter och representanter för Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten, Krishanteringsrådet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, landstingsfolk och hälso- och sjukvårdsdirektörer lugna oss och ge råd. I början sa man att beredskapen är mycket god.
Men nu, när några få veckor gått med virus, så är det brist på transporter för mat och skyddsutrustning är slut på flera sjukhus. Man förstår kanske nu att vi ska odla mat på våra åkrar och ha inhemsk produktion av livsmedel, skyddsutrustning samt bränsle och andra viktiga förnödenheter.
Min fundering är vad alla dessa, med skattemedel avlönade experter, gör då det inte är kris? Tror de att transporter och import av förnödenheter fungerar som vanligt vid oro, krig, kärnkraftsolyckor och pandemier? Planer tycks ju saknas. För att inte tala om klimatkrisen som kommer att innebära enorma problem och kostnader. Ska flyget få statliga bidrag även då? Då behöver vi odla på åkrarna, inte lagra importvaror i grå plåtlador. De mättar inte.
Anders Wennerblad