Svar på "Tidmätning är grunden för rätt omvårdnad" (31/12):
Är det rätt att jag som brukare måste fråga min hemtjänstpersonal: "Hur många minuter har du för min del, så att du ska hinna i tid till nästa brukare?"
Jag blir också stressad över att försöka komma ihåg vad jag skulle ha hjälp med. Mitt på dagen vill jag gå till brevlådan, för att få röra på mina ben lite mer än det tar att gå från köket till vardagsrummet. Har jag 10 eller 15 minuter? Bäst att vända i tid så att min vän inte ska komma för sent till nästa brukare som förmodligen bor flera kilometer härifrån (för hemtjänstpersonalen är i dessa tider de som står mig närmast och blir mina vänner). En liten pratstund, att kunna lätta sitt hjärta och se sina egna problem med andras ögon, har hjälpt mig i denna ensamhetens tid.
Vad skulle Sofia Jarl göra om någon bad henne att vara kvar en liten stund till? Svaret skulle säkert bli: jag har inte tid.