Angående "Lyssna på våra nödrop!", NT 3/9.
”Ledsen och besviken undersköterska” jag håller med om att vi inte kan dela på oss mera, vi är tryggheten och stabiliteten i våra äldres vardag.
Jag själv är fackligt ombud på min arbetsplats och ja, jag kan också bli frustrerad över att man ibland ej kan göra mera fackligt, utan att kommunerna/politikerna får sista ordet.
Men jag vet också att vi aldrig tidigare har haft en lägre organisationsgrad än den vi har i dag, och det innebär att vi inte har samma kraft att stå upp eller säga ifrån som vi tidigare har haft.
Vi behöver bli fler medlemmar och inte färre för att kunna stå emot mer!
De 6 000kr som du betalar, betalar du och alla vi andra medlemmar för att vi alla faktiskt ska få löneökningar, ob, övertid och osv. Väljer vi alla att gå ur eller aktivt inte gå med i en fackförening så är jag rädd för vart vi kommer hamna. Ja vi betalar även för våra kollegor som inte är medlemmar och det tycker jag är fel, jag vill att alla som vill ha löneökningar, semesterersättning, ob och övertid ska betala in till den föreningen som ändå gör det möjligt. För jag vill inte veta vad som händer den dagen när vi inte är tillräckligt många för att teckna nya avtal.
Så gå inte ur, utan vi behöver hitta sätt att arbeta tillsammans för att bli starkare… för vi är viktiga och starkare tillsammans.
Jag vill att jag och mina kollegor ska ha en bra arbetsmiljö och jag blir ledsen över att vi undersköterskor gång på gång blir drabbade, det räcker inte med att vi har dåligt betalt, scheman som ändras hela tiden, arbeta varannan helg – utan nu ska vi även kanske bli färre kollegor.
Jag vill och önskar att jag och mina kollegor ska få känna glädje igen och inte bara behöva vara oroliga!