Varje dag möts vi i princip av nyheter om nya bestialiska mord. Nu senast i Norrköping och Linköping. Skjutningar, knivskärningar, mordbränder, beskyddarverksamhet har blivit vardagshändelser och upptrappas dag för dag. Avtrubbningen avseende den grova brottsligheten ökar och har troligen kommit för att stanna.
Gärningsmännen blir yngre och yngre. Trettonåring som misstänks för skjutning känns obegripligt! Tonårsflickor som misstänks mördat kamrat i Landskrona likaså. De flesta mördarna troligen kontrakterade av något som liknar maffian. Handgranater kastas in i bostäder och affärer. Alla som gjort lumpen vet effekterna av en handgranat.
Sprängämnen forslas i taxibilar, på tåg och i bussar. Finns på allmänna platser som järnvägsstationer etc. Allt med de risker detta är förenat med.
Orsaker? Rädsla är ett svar. I gängen byggs en destruktiv maskulinitet upp i miljöer som präglas av stora ekonomiska och sociala klassklyftor som förd politik bland annat skapat. Hierarkier byggs och en sorts kriminell status skapas med presenter och pengar. Droger i kombination med detta suddar ut alla gränser. Vad blir ett människoliv värt i ett sådant samhälle?
I princip rapporteras det dagligen om sprängningar från hela landet som får husfasader att se ut som krigshärjade. Det som pågår är nästan att likna vid ett lågintensivt inbördeskrig. Ett krig som har sina rötter i den maffia som troligen sedan decennier etablerats i vårt land liksom Europa i övrigt och som infiltrerat alla delar av samhället.
Handfallenheten inför detta av politiker och polismyndigheten är stor. Varje liten förändring typ ’vi har inte haft någon sprängning eller något mord på flera dagar´ redovisas som förhoppningar för att hålla modet uppe. Allt oftare hör man poliser som ger uttryck för att den här utvecklingen har kommit för att stanna. Fängelserna är mer än fullbelagda. Våra grannländer Danmark och Norge vill skydda sig mot den kriminalitet som kommer från vårt land med polisiära samarbetsavtal.
Hur ändrar man på detta i en alltmer gränslös värld med nya flöden av vapen, värderingar (kultur), ofattbara krig, maffiakriminalitet och nya sociala medier som vi inte kan värja oss mot. Lagstiftning? Fler poliser? Annat? Tyvärr är det troliga svaret nej och att vi får leva med den här utvecklingen och att vi endast kan begränsa dess omfattning. Vad säger justitieministern? Ja det är en dystopi men hellre det än självförljugenhet.
Upptrappad brottslighet och allt yngre gärningsmän
Avtrubbningen avseende den grova brottsligheten ökar och har troligen kommit för att stanna, menar skribenten.
Skjutningar, knivskärningar, mordbränder, beskyddarverksamhet har blivit vardagshändelser och upptrappas dag för dag, skriver insändarskribenten.
Foto: Claudio Bresciani/TT
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.