Brevet var kortfattat, men innehöll information om att jag som brottsoffer kunde ta del av vilka som läst min journal under den aktuella perioden. Efter att ha begärt ut dessa uppgifter blev det helt uppenbart vem den obehöriga journalläsaren var.
Jag kontaktade de personer som i mitt informationsbrev sades vara de ytterst ansvariga i frågan. Där fick jag ingen ytterligare information, jag kontaktade polisen och fick ingen ytterligare information.
Jag fick rådet att göra en egen anmälan (utöver den sjukvården har gjort) för att få tillgång till mer information. Det har jag gjort, men inte fått någon ytterligare info.
Det enda som gett mig mer ”kött på benen” är den tidningartikel som publicerades i NT i februari. Döm om min förvåning när jag där kunde läsa att vi är över 300 drabbade.
Vid kontakt med polisen 20/4 får jag ingen information över huvud taget. Handläggaren av ärendet är utbytt och det enda besked polisen ger mig är att ytterligare info kommer till oss drabbade så småningom.
Min farhåga är såklart att någon/några använder uppgifter från min och minst 300 andra medmänniskors journalinfo till något mindre trevligt. Jag har svårt att tro att någon, inom vården anställd, lider av allmän nyfikenhet och på grund av detta läser drygt 300 journaler.
Frågorna kvarstår: Varför händer inget i detta långdragna ärende? Och vad används mina högst personliga uppgifter till under tiden? Kommer även detta fall läggas ned ”i brist på bevis”?
Och till sist en uppmaning till övriga drabbade att ligga på lite hos myndigheten så att något händer i ärendet och vi får veta var våra sekretessbelagda uppgifter har spridits.
Mycket märkligt