Äntligen så drar bandysäsongen igång, första söndagen med Borgias skridskokulverksamhet. En verksamhet som vänder sig till flickor och pojkar i åldrarna 4-8 år. Syftet är att under lekfulla former lära barnen att åka skridskor. En färdighet som, om man underhåller den, räcker hela livet ut. Vaknar vid åttatiden, sol, en klarblå himmel och några minusgrader, upplagt för en fantastisk förmiddag på bandybanan. Hur många barn kommer, 100?
Närmar mig bandybanan med oro i kroppen. Har gårdagens lilla snöfall ställt till bekymmer för ismakarna? Blötsnö som fryser fast är ingen höjdare för bra is. Oron är befogad, ismaskinen är ute och lägger vatten på en oskrapad is. Katastrof, isen ser skrovlig ut. Är isen åkbar? Tyvärr, skridskorna skär igenom, risken för skador är stor. Några åkbara partier finns men vi borde egentligen ställa in.
Cirka 70 förväntansfulla barn, deras föräldrar och syskon är på plats, vi bestämmer oss för att försöka åka ändå. Vaktmästaren kommer ut och ber om ursäkt för att isen är dålig, enligt honom är att det bara en bruklig ismaskin som fungerar så därför har dom inte hunnit få ordning på isen.
Det kan inte vara ”force majeure” för att någon centimeter blötsnö faller på lördagskvällen. Är orsaken det skötselavtal som Kultur- och fritidsnämnden via upphandling tecknar? Vår korta säsong, från november till sista februari kräver bra skötsel så att isen alltid är åkbar under denna period. Varför kan inte idrottsstaden Norrköping hålla is när våra grannkommuner klarar detta? Hur prioriterar ni politiker?
Konstgräsplaner iordningställs överallt i kommunen men när satsade ni på nya konstisbanor eller varför inte en hall? Några nya isytor har mig veterligen inte skapats på 30 år. Varför?