Insändare: Var finns ledarskapet i Sverige?

Estoniakatastrofen är ett praktexempel på handlingsförlamning där de efter- och överlevande fortfarande inte har fått de svar de är i behov av. 
De stora skogsbränderna som härjade för några år sedan är ytterligare ett megafiasko som visade myndigheternas bristande samarbetsförmåga och där avgörande beslut lät vänta på sig. Resurserna räckte givetvis inte till och någon katastrofplan tycktes överhuvudtaget inte ha existerat.
Och nu har vi en världsomspännande pandemi och återigen famlar myndigheter, politiker och höga tjänstemän i blindo. 
Herregud vilken valhänthet, vilka långbänkar, vilket evigt analyserande Folkhälsomyndigheten, Tegnell och övriga ägnar sig åt, allt medan dödstalen i Sverige återigen skjuter i höjden.
Medan andra länder inte enbart rekommenderar utan kräver munskydd, så vad görs i Sverige? Jo, man diskuterar om människor kan använda dem rätt, om munskydd inger falsk säkerhet med mera. Samma sak med testning. Många andra länder drog snabbt igång det. Men Sverige? Vi hade varken kapacitet eller ansåg det nödvändigt. Herregud, så trött man kan bli. 
Myndigheter och myndighetspersoner tycks ha en skräck för att fatta beslut. Men vad fasen, det är ju det som är deras jobb att i svåra tider fatta även svåra beslut. Så sluta svamla, sluta vackla med blicken, sluta komma med rekommendationer som ändå inte följs. Tala klarspråk, se folk i ögonen och fatta beslut som folk måste följa. 
Sverige har nu den snabbaste ökningen av inlagda coronapatienter i Europa och antalet fördubblas var åttonde dag, enligt Financial Times. Och vad säger då Anders Tegnell över detta nya Europarekord?
”Det är förmodligen sant, men det måste sättas in i sitt sammanhang”. 
Ursäkta min trötta suck, men i vilket sammanhang?