Hittills har hundratals vuxna tallar och granar sågats ned, en upphandlad tjänst som kommunen valt att hålla tyst om, ingen information om avverkningen och dess syfte finns på kommunens hemsida. Utöver avverkningen har hundratals friska träd medvetet skadats med fula sågmärken på stammarna, med allt från avhyvlad bark till såghål rak igenom trädstammarna.
Det finns ett ädelt syfte bakom denna moderna skogsvård som kallas veteranisering och målet är att utöka den biologiska mångfalden i brist på att skogen brinner för lite. Det förekommer ju inte längre svedjebruk i våra skogar, framför allt inte i naturreservat, även om just Vrinneviskogen brunnit på flera platser de senaste åren. Målet är också att ”påskynda trädens åldrande”, jo tack, det gör man alldeles säkert med denna teknik.
Men varför görs detta tilltag på en så ömtålig och begränsad yta? Skogen, som sedan 1800-talet har utgjort stadens ”lunga” och fritidsområde används nu mer än någonsin av oss Norrköpingsbor, är bara två gånger tre kilometer stor och dessa fula ärr på träden syns överallt vart man än går. Vrinneviskogen är ett naturreservat där träd och buskar växer upp och självdör och hjälper fåglar och insekter och andra kryp att frodas. Räcker inte detta, varför måste kommunen göra dessa fläckvisa kalhyggen som ser både onaturliga och framför allt fula ut?
Kommunen måste förklara varför den ger sig rätten att skövla så man gör nu i en av Norrköpings finaste pärlor.
Fotnot. I morgondagens tidning svarar Norrköpings kommun.