Samtidigt bestämmer samhället, politikerna, att den lilla ”förmån” man har i ett redan relativt lågavlönat bristyrke – fri parkering – nu ska beläggas med avgift. Parkering som för många är omistlig för att över huvud taget kunna ta sig till arbetet. En avgift som tär avsevärt på den enskildes ekonomi. Fullständigt kontraproduktivt. Och man skyller på juridiken?
När och var ska det kosta att parkera och vem bestämmer det? Ska det gälla vid vårdcentralen på landsbygden eller vid sjukhuset i staden?
Är det för att det kan finnas några snikna personer som utnyttjar parkeringsmöjligheten till annan tid än till arbetstid? Eller är det fiktiva värdet på marken? Eller vad är det som, ur juridiskt perspektiv, gör att parkeringsplatsen måste beläggas med avgift?
Skattemyndigheten styr inte samhället. Reglerna hos Skattemyndigheten är satta av samhället för att värna och vårda, inte för att rasera och förhindra. Framförallt gällande samhällsnytta och gemensam välfärd som vård, skola, omsorg.
Visserligen har jag en begränsad insikt men jag kan inte förstå annat än att det ur ett samhällsnyttigt perspektiv finns alla anledning att ifrågasätta om detta är en klok och rimlig förändring.
Borde inte samhället locka och förbättra i stället för att fördyra och försvåra? Och i det här fallet, i ett för samhället livsviktigt bristyrke.