Svar till Leif Appelquists insändare om Brunnsparken, Söderköping i NT 17/1
”Visst vore det fantastiskt om allt du säger skulle kunna bli sant”, börjar du ditt svar på min insändare om Brunnsparken. Sedan radar du upp nuvarande brister i staden som jag föreslår bör åtgärdas genom förtätning utanför stadskärnan. Att de inte är åtgärdade än ser du tydligen som ett bevis på att det är orealistiskt och inte går att ändra på. Söderköpings gamla delar är exempel på att vi kunnat bygga lagom tät stad i hundratals år.
Jag är för att tillväxten ska ske genom förtätning. Men i stadskärnan måste man vara försiktig med förtätning för att inte förstöra den attraktiva miljön. Att bygga stora bostadshus vid ån i Brunnsparken vore ett förödande missgrepp. Däremot vore det bra att förtäta de glesa utspridda delarna av staden.
En förtätning utanför stadskärnan skulle ge underlag för närservice och kollektivtrafik där man bor. När det blir lätt att nå centrum med kollektivtrafik och cykel minskar bilberoendet. Då slipper man som idag ta bilen för att handla. Många kör idag till stormarknader i Norrköping när de ändå sitter i bilen. Istället skulle centrumhandeln i Söderköpings stadskärna öka kraftigare än genom fler bostäder i centrum.
Vi som har kreativa idéer om hur man bygger ett hållbart Söderköping med god samhällservice är inga bakåtsträvare. Det handlar inte om som du säger ”bygg gärna men inte där jag bor”. Det handlar om att inte bygga i alla söderköpingsbors stadspark. Att istället bygga där det gör mest nytta för stadens invånare och miljön. Därför bör nya detaljplaneförslaget revideras så att bara tomtmarken i kvarteret Vimman och inte parken bebyggs.