Denna omorganisation. Så många generalfel begångna.
Vi förstår allihop att vår chef har order uppifrån och endast verkställer det som är erlagt dem. Men det som gör oss ledsna, besvikna och uppgivna är att trots alla dessa omorganisationer som vi har upplevt så verkar det ändå inte gå fram hur viktigt det är med en trygg arbetsmiljö när man jobbar i detta yrke. Hur utlämnad man är många gånger, så många egna snabba beslut man måste fatta, hur mycket det faktiskt krävs både mentalt och fysiskt och hur mycket tid och kraft det tar att bygga upp en trygg och välfungerande personalgrupp.
Våra kommunalpolitiker verka fortfarande tro att man kan anställa folk från gatan, utan utbildning och erfarenhet, att just detta jobb kan vem som helst utföra. Vad krävs för att det någon gång ska gå att höja statusen på detta yrke? Vi tror att detta i grund och botten är det fundamentala problemet, att ingen högre uppsatt förstår vad som krävs på själva ”golvjobbet”.
Vi får höra att ”ni jobbar för kommunen” och att vi måste anpassa oss efter ändrade förutsättningar. Men vi gör ju inget annat! Hela det här jobbet handlar om anpassning. Att då inte få jobba i den trygghet som det innebär med sina invanda kollegor är näst intill brutalt. Vårt jobb kräver tillit och kompetens.
Det kanske blir bra i slutändan det här, men det som gör oss illa berörda är att det lyssnas för lite på oss. Att skicka ut riskanalyser innan, det känns mer som ett hån. Det tas ju ingen hänsyn till dessa, det är redan klubbat och klart sedan långt innan.
Och när vi sen kommer till behandlingen utav brukarna, så blev det precis som det alltid blir. Sist informerade som en överrumplingsmetod, så de inte ska hinna förstå vad som händer, inte hinna reagera förrän det redan är över. Vissa av brukarna har svårt med tillit och det kan ta lång tid att bygga upp förtroende. Andra kan ha svåra psykiska besvär, demenssjukdomar, kroniska sjukdomar och/eller vara i livets slutskede.
Vi jobbar utifrån att det inte skall vara någon skillnad på vem av personalen som kommer på besöken men det vet vi alla att det är.
Är man kontaktman och har byggt upp ett förtroende under en längre tid, så är det extra känsligt om det förbrukas, som det nu kommer att göra i många fall, och det kommer att bli mer tungarbetat i alla de nya vårdlagen på grund av detta.
Vårt jobb är ovärderligt och trots denna omorganisation kommer vi göra precis som vi alltid gör, anpassa oss till verksamheten och göra som vi alltid har gjort, ett riktigt gott jobb. Trots allt.
Men vi ska minnas att vi är så otroligt mycket mer än ett gäng marionettdockor.