Hur vore det att tänka efter före i stället för omvänt? frågar Berit Malmqvist i sin insändare den 8 augusti. Hon ställer frågan därför att undertecknad i en artikel självkritiskt sagt att kommunen behöver förändra sina planer inom äldreomsorgen.
Ja, frågan är berättigad och har ställts av många apropå debatten om äldreomsorgen och bristen på platser. Självklart är det viktigt tänka efter före, basera beslut på ordentliga faktaunderlag och inte minst tänka långsiktigt. Men även om vi gör det så kommer vi behöva justera planer och beslut. Verkligheten förändras hela tiden och ibland dramatiskt.
Vi är beroende av omvärlden och när finanskrisen slog till för några år sedan förlorade kommunen cirka 100 miljoner kronor i stort sett över en natt. Självfallet påverkade det våra möjligheter erbjuda bra service och tvingade fram omprioriteringar. Ibland är dramatiken mer lokal, som när bostadsbyggandet ökade från 100-talet lägenheter till över tusen på kort tid. I grunden en positiv förändring, som visar att Norrköping är på rätt väg, men det betydde också ökade krav på kommunal service. Till dessa och alla andra förändringar ska läggas att vi som enskilda hela tiden får nya önskemål och behov. Inte minst den medicinska utvecklingen har förändrat villkoren för kommunens vård och omsorg.
Missförstå mig inte; jag försöker inte leda i bevis att kommunen är som jolle på ett stormigt världshav. Vi kan påverka, och framför allt är det viktigt hålla fast vid de grundläggande värderingar man vill ska prägla utvecklingen. Det är viktigt ge alla barn och gamla det stöd de behöver, i både med- och motvind. Däremot tror jag man ska akta sig för makthavare som säger att de gjort allt rätt, att fastlagda planer alltid ligger fast, som aldrig är beredda ompröva prioriteringar eller politiska metoder.
Det är också därför som jag inte ser det som någon prestigeförlust erkänna att vi behöver fler platser för äldre än vi tidigare räknade med. Kommunen växer snabbare än tidigare och behoven ökar och då måste vi vara beredda dra nya slutsatser.