I NT:s artikel "Utbildningen duger inte – socionomer behöver ha mer kunskap" beskrivs socionomutbildningen som för generell, samtidigt som studenter berättar att de saknar träning i att hantera svåra samtal, särskilt med barn. Men vilken utbildning förbereder studenten på precis allt som yrket innebär? Läkarutbildningen gör inte en nyutexaminerad läkare redo för avancerade operationer, och en jurist kan inte driva komplicerade rättsprocesser utan erfarenhet. Varför skulle socionomutbildningen vara ett undantag?
Samtidigt är det just socionomutbildningen som kritiseras. En akademisk utbildning på 3,5 år, som ska ge en bred teoretisk förståelse. Alltså inte en yrkesutbildning där färdighetsträning är central. Att förvänta sig att studenterna ska tillgodogöra sig alla praktiska färdigheter de behöver, samtidigt som de utbildas i att kritiskt granska metoder, analysera komplexa sociala situationer och underbygga sitt arbete med vetenskapliga teorier – allt i enlighet med den nya socialtjänstlagen som betonar evidensbaserad praktik – är orimligt.
Jag skulle vilja lyfta frågan om vilket ansvar professionen och arbetsgivarna har. Jämför med polisutbildningen, där nyutbildade poliser handleds av kvalificerade kollegor innan de förväntas hantera komplexa situationer själva. Inom socialt arbete saknas ofta en sådan struktur, trots att yrket innebär lika svåra och ansvarsfulla beslut. Nyutexaminerade socionomer kastas istället rakt in i arbetet. Och så påstår man att utbildningen inte duger? Att socionomer behöver mer kunskap? Problemet är inte utbildningen, utan bristen på strukturerad yrkesintroduktion och långsiktiga satsningar på kompetensutveckling.
Om vi verkligen vill ha en kompetent och trygg socialtjänst måste vi börja ställa krav på kommunerna att ta större ansvar. Nyutexaminerade socionomer behöver introduktion och handledning, samtidigt som mer erfarna socionomer måste ges möjlighet till vidareutbildning och specialisering. Professionell utveckling borde vara en självklarhet. Socialt arbete handlar om att hantera komplexa mänskliga öden – och med det krävs systematiskt stöd för att socionomer ska kunna göra sitt jobb på bästa möjliga sätt.
Vi kan inte tro att en 3,5 år lång utbildning kan lösa alla problem. Socionomer formas inte bara av sina studier, utan också av de strukturer och möjligheter som ges i yrkeslivet. Ska skulden fortsatt läggas på utbildningen när en stark profession kräver mer än bara en examen? Nej, ge fortsatt stöd.