Svar till Eva-Britt Sjöberg (KD) i NT 7/4
Vårdpersonal, som ibland anställs vid spårvagnsintervjuer, saknar ibland lämplig kompetens och är därför mycket pressade och anhöriga är i högsta grad detsamma.
Eva-Britt Sjöberg (KD) skriver i en insändare: ”Våra biståndshandläggare gör sitt yttersta för att på ett likvärdigt och rättssäkert sätt bedöma enskilda personers behov utifrån den personliga situationen. Vi har bland annat gett biståndshandläggarna rätt att väga in hög ålder i sin totala bedömning till den enskildes fördel i fall som står och väger”.
Min 93-åriga mor fick, med två dagars mellanrum och i mycket dåligt skick, prova hemgång tre gånger efter ambulansfärder och långa väntetider vid akutbesök. Efter kortare vårdtid på klinik och en vecka på Säbo, avled hon.
Förhoppningsvis kan det väl inte vara så att alla handläggare saknar respekt, men vid vårt första möte med Norrköpings kommuns biståndshandläggare var bemötandet arrogant och oempatiskt mot den sjuka och anhöriga. Det får inte hända vid sådana jobbiga situationer. Det ska inte behöva gå så långt att den vårdsökande säger att det är lika bra ni skjuter mig så slipper ni problemet som jag tydligen är. Det är svårt att höra, hemskt och inte acceptabelt! Vi ska behandla andra, som vi själva vill bli behandlade.