Då var det dags igen. Måndagen den 27 mars orsakade fettåtervinningsföretaget Sveprol ett oljeutsläpp i Pjältån. Det fjärde utsläppet på mindre än sex år, vilket är häpnadsväckande och beklämmande i många avseenden. Den här gången var det frityrolja som rann ner i den högt naturklassade ån.
Samma olja som år 2011 slog ut minst två årsklasser av öring och som har gett effekten av betydligt färre havsöringar i Bråviken. Detta är något jag har märkt i min fångststatistik under vinterhalvåret och våren. Det saknas mycket öring i storleksklassen 2,5-4 kg. Havsöringen i ån och övriga biologiska värden är återigen utsatta för företagets slarviga hantering av miljöfarliga ämnen.
Miljö- och hälsokontoret på Norrköpings kommun verkar inte vara ett dugg bekymrade över de återkommande utsläppen. Det är häpnadsväckande och beklämmande hur Isabella Brobeck går ut i media och hävdar att det var ett ”pyttelitet” utsläpp. Alla utsläpp är allvarliga, oavsett om de är stora eller små. Hon säger också att företaget arbetar proaktivt för att minimera riskerna för nya utsläpp genom att ha vidtagit åtgärder och gjort riskanalyser.
Det låter väldigt bra på papperet men verkligheten pekar på något helt annat. Åtgärder verkar snarare ha fått motsatt effekt. Uppenbarligen har det ju skett fler utsläpp sedan åtgärderna tillkom än tiden före utsläppet 2011.
Märkligt? Minst sagt. Det är hög tid för Sveprol att gå in i debatten och visa sig. Det vore också högst önskvärt om kommunen och Länsstyrelsen kunde ta ett gemensamt ansvar och se till att Sveprol får byta plats på sin miljöfarliga verksamhet. Med handen på hjärtat kan detta knappast vara någon bra marknadsföring för Norrköpings kommun.
Jag håller helt med Stefan Arrelid om att Händelö borde vara en utmärkt plats. Ta ansvar och gör rätt Vi naturvänner och sportfiskare har fått nog.