Lika vård för alla? Pyttsan, vilken lögn. Måste vi verkligen be och böna för att bli sedda och lyssnade på inom vården. Vi, lite äldre, sätts då sannerligen på undantag när det det gäller sjukvård. Hörde om en äldre kvinna, som ramlat och slagit sig varefter hon fått yrsel. Hon blev ombedd att dricka mycket vatten, hon ansågs vara uttorkad.
Att få en fysisk läkartid på vårdcentralen tillhör mer undandtag än regel. Jo, visst, man kan ju alltid försöka med så kallat drop in, men efter två–tre timmars väntan i ett smockfullt rum med snörvlande människor, är man beredd att ge upp.
Och jag undrar varför det är stört omöjligt att bli remitterad till röntgen eller specialister? Är det sparmässigt betingat? Är det av prestigeskäl? Eller är det så att vi faktiskt diskrimineras? Är jag den enda som undrar vilka bakomliggande orsaker som finns?
Jag är själv så in i döden trött på att vänta på den där kallelsen till uppföljning som aldrig kommer. Är lika trött på att vänta på provresultat. Jodå, jag är tekniskt kunnig, kan läsa journaler osv på
”Mina vårdkontakter”, men jag vill ju för fasen diskutera medicindoser och min sviktande hälsa med doktorn.
Primärvården har försämrats radikalt senaste åren och det drabbar oss äldre. Vi brukar inte klaga, vi försöker stå ut med sjukdomar och mycket annat som faktiskt hör livet till. Men hallå, när vi söker hjälp, då behöver vi sannerligen hjälp, och ska också få det. Och varje dag är betydelsefull även i våra liv. Vi vill också se framtiden an med tillförsikt, men det är näst intill omöjligt när vi osynliggörs inom vården.
Jag begriper inte hur i alla sina dar det har tillåts bli på det här viset. Men jag och många med mig får sitta emellan. Och det är jäkligt fel.