År 1969 i USA ägnade sig polisen ofta åt att trakassera HBTQ-personer. Detta genom att bland annat arrestera kvinnor som de ansåg klädde sig "för manligt". De gjorde även razzior mot gaybarer och det hade pågått en längre period och frustrationen hos de drabbade var stor.
Den 28 juni det året fick besökarna på klubben Stonewall Inn i New York nog. När polisen stormade klubben, under förespegling att den bröt mot alkohollagen, mötte de motstånd från gästerna, som började försvara sig. Händelsen blev upptakten till ett upplopp och senare demonstrationer, som varade i flera dagar.
Stonewallupproret förändrade framtiden för många HBTQ-personer och anses av många vara den vändpunkt där gay-rörelsen blev en rörelse som började kräva sina rättigheter. På årsdagen av Stonewall, den 28 juni 1970, hölls den första upplagan av New York Pride och det har lagt grunden för dagens Pridefestivaler världen över.
Att HBTQ-rörelsen fick kraft att agera för allas lika rätt att vara den hen är och älska den hen vill var otroligt viktigt och är tyvärr fortfarande något som behövs. Även om flera av oss som skriver denna artikel inte var födda 1969, kan vi se att betydelsen av Stonewallupproret och den påföljande Priderörelsen är enorm.
Vi vet att mycket har gått framåt i världen när det gäller HBTQ-rättigheter. Till exempel godkänner fler och fler länder könsneutrala äktenskap. Samtidigt ser vi med sorg att mycket arbete återstår och hur landvinningar på vissa områden ger restriktiva ekon på andra ställen. Även här i Sverige finns saker kvar att göra och attityder och normer att förändra. Det är märkligt att det fortfarande, 50 år efter Stonewall, kan vara kontroversiellt att alla ska få vara den de är och älska den de älskar.
Värderingar som stoppar in människor i fyrkantiga lådor där enbart personer som är heterosexuella och följer en viss uppsättning könsnormer, passar in, måste förpassas till ett historiskt skräckkabinett.
Vi vill jobba för att Sverige, Europa och resten av världen blir bättre för HBTQ-personer. Därför vill vi att samhället jobbar med att:
* Sex- och samlevnadsundervisningen i skolan blir inriktad på allas lika rättigheter och synliggör allas möjligheter.
* Förskolor och skolor jobbar med normkritisk pedagogik och bemöter elever och lärare som individer.
* Fler företag och föreningar utbildar sig och tar ställning för allas lika rättigheter.
Vi har ett gemensamt ansvar för världen vi lever i. För att alla människors lika rättigheter ska bli verklighet krävs det att vi hjälps åt så att det blir så i realiteten. Vi vill ta vårt ansvar, vill du ta ditt?