PSYKVÅRD. När det kommer till psykisk ohälsa och området ätstörningar är vården i vårt län minst sagt bristfällig. Det finns inte ett enda behandlingshem här. I stället hamnar personer med svåra ätstörningar på en psykiatrisk avdelning där människor med alla möjliga diagnoser befinner sig. Miljön där är stressig och personalen är underbemannad. Detta gör att de inte har tid att se till varje enskild individs behov. Viktiga rutiner missas helt. Dessutom är kunskapen om ätstörningsvård minimal, för att inte säga obefintlig, hos personalen på de flesta psykiatriska avdelningar.
Varför jag vill belysa detta ämne är för att jag har vänner som är svårt sjuka i ätstörningar. Dessa personer mår så pass dåligt att de är påväg att mista livet inom en snar framtid om de inte får hjälp. Trots detta nekas de vård och hjälp även när de ber om det. De har fått höra från läkare och sjuksköterskor att "de är för sjuka" för att få hjälp. När jag fick höra detta trodde jag inte mina öron. Hur kan man vara för sjuk för att få vård? Vad är sjukvården till för? Är den till för friska människor? Mina vänner har flera gånger bett läkare om att få remiss skickad till behandlingshem i andra län. Dessvärre har de blivit nekade den möjligheten som med största sannolikhet skulle rädda deras liv. Anledningen till att de nekats denna vård och svaret de fått är att "det är för dyrt att remittera till andra län". Vad som även upprör mig är att kommunen kan lägga pengar på att till exempel bygga en betongtrappa för ett antal miljoner. Men de kan inte ge pengar till sjukvården så att svårt sjuka personer får den vård de behöver och är värda. Jag anser att kommuner och län på allvar borde se över sina prioriteringar nu, helst redan igår. Det är inte okej att människor ska behöva gå igenom detta lidande på grund av ren snålhet. Skärpning.