Insändare: Steril utemiljö på nytt dagis

OM FÖRSKOLEMILJÖ2008-12-03 00:18
Richard Nilsson Virginia Gonzalo Antonio Cortes Christine Nilsson Louise Carlén Ulrika Strand Charlotta Nilsson Martin Nilsson Katarina Ottosson Tania Hernandez Chamiram Eriksson Pernilla Eriksson Wictoria Hagström
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den omgivande miljön är idyllisk för barn. Här finns träd, gräsmattor, och en lekplats med både gungor, grottor, och en porlande bäck. Förskolans egen utomhusmiljö kan emellertid liknas vid en parkeringsplats. Den enda gröna yta som finns, utgörs av en kulle med lika delar gräs och tistlar. Förutom sex sandlådor, av vilka två aldrig används, är samtliga plana ytor asfalterade och blir därmed omöjliga för mindre barn att vistas på under sommartid. Då små barn inte bör krypa runt på het asfalt utan något som helst skydd, kan man undra hur kommunen har tänkt. Varför så mycket asfalt? Varför så många sandlådor? Varför inget skydd mot regn eller sol? Varför har man gjort utemiljön för barnen så här steril och otrevlig? Förutom all asfalt och sand har de 60 barnen fått två små lekställningar. Dessa är framför allt lämpade för mindre barn. För större barn finns det över huvud taget inget att klättra på eller gunga i. Gungor kräver säkerhetsavstånd som inte ryms inom den nuvarande utemiljön. 60 barn får nu samsas om en 1 meter lång rutschkana i stället. Kanske har man tänkt att personalen ska ta med sig barnen utanför den inhägnade lekplatsen, för att låta dem leka där förutsättningarna är bättre. Men det finns ju ett skäl till att man har förskolans utemiljö inhägnad.
Ibland är det lätt att barnen springer iväg och då är det bra om det finns ett stängsel som begränsar utflykten. Det går naturligtvis att riva upp asfalten och plantera mer grönska, men varför kunde man inte gjort rätt från början och sparat dessa pengar?
Läs mer om
Norrköping