Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I år så skippar jag julfirandet fast jag är kristen och älskar att ge bort presenter. Tro inte jag är bitter nu, men hur ska kunna jag kunna glädjas när jag anar vad som pågår i källaren? När det finns så många andra där, som vi inte ser och inte hör, men som vi ändå vet förintas i det tysta för att bli skinka, köttbullar och gravad lax. Julfirandet förutsätter en slaktkniv mot grisens hals, en bultpistol mot kossans huvud och fiskar som sakta kvävs. Ungefär 650 000 grisar hamnar på julbordet och äts upp i en atmosfär av glädje, skratt och gemenskap. Men ingen av grisarna ville slaktas, ingen av dom ville dö. Han, vars födelsedag vi firar, säger: "Det ni har gjort mot en av mina minsta, det har ni gjort mot mig". Men kanske är det så att vår Gud bara är människors Gud, inte djurens?
