Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Min svärmor är en ganska pigg kvinna på 64 år som i hela sitt liv har lagat mat. Hon bor på Blå porten, Söderköping, i en egen lägenhet. Sedan två år tillbaka har hon inte kunnat klara sig själv på grund av en stroke (hon sitter i rullstol), allra minst med matlagningen. Min svärmor får hemtjänst flera gånger dagligen och vid ett av dessa tillfällen får hon sin matlåda. Ibland slänger hon maten direkt innan hon ens smakat. Dessa små portioner är färglösa och smaklösa men när den ibland smakar något så är det inte vidare gott. Det är inte heller så att denna mat är billig utan den kostar 50 kronor om dagen.Hur kan behandla människor på detta sätt? Alla mina svärmors vänner har samma åsikt om maten som man inte ens vissa dagar skulle kunna kalla grisföda. Här har vi de som arbetat hela sitt liv, betalat skatt och nu på ålderns höst inte ens kan få sig ett ordentligt mål mat.Vi har påtalat detta flera gånger till enhetschefen som skyller på att det inte finns några andra alternativ. Jag önskar att de styrande politikerna kunde få denna mat till sina luncher så skulle det genast bli ändring. Ingen ska behöva känna ångest inför sin lunch. Varför söker inte kommunen efter alternativ till denna lösning, kan man ju undra. När man blir gammal ska man tydligen inte klaga utan bara ta emot.
