Viktigt att offret får upprättelse

OM VÅLD PÅ ARBETSPLATS2008-12-13 00:19
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Med anledning av artikeln "Sköterska utan jobb efter en läkares stryptag" NT 11/12. Ett offer för våld och hot på sin arbetsplats har till sist inte funnit någon annan utväg än att säga upp sig med avgångsvederlag, och två chefer står där bara och säger, att det var frivilligt! Det hela är för deras del utagerat, medan offret mår fortsatt dåligt. Det finns många som känner igen situationen, när någon blir utsatt på sin arbetsplats, i synnerhet inom vården och socialtjänsten. På sådana arbetsplatser förväntas det, att offret ska vara stark och förstående, känna empati och ta emot en ursäkt från den som kränkt henne. "Nu lämnar vi det här bakom oss och går vidare" är ofta chefers inställning, en inställning som de också får offret att känna som det enda rätta. Det liknar mycket det som händer, när en kvinna blir hotad i hemmet. Hon vill inte att det ska polisanmälas, och mannens släktingar bagatelliserar gärna det skedda. Arbetsgivaren gjorde här alla fel, som tänkas kan. Anmälan till Arbetsmiljöverket dröjde för länge. Arbetsgivaren gjorde ingen polisanmälan, något som arbetsgivaren och inte offret ska ta ansvar för. Det är inte vare sig arbetsgivare eller offer som ska bedöma allvaret i händelsen eller om det finns förmildrande omständigheter. Det är en sak för en domstol att avgöra. Det är alltid av stor vikt, att offret får upprättelse. Offret tvingades fortsätta med den arbetsuppgift, som var en del i att en annan i personalen gav sig på henne, tog strupgrepp och hotade. Om inte förr, så
i varje fall när hon sade upp sig med avgångsvederlag, skulle arbetsgivaren ha insett, att hon behövde både upprättelse och mycket stöd, och inte godtagit uppsägningen. Och var fanns skyddsombud och fackombud? Nu anser cheferna, att det hela är klappat och klart, medan en välmeriterad före detta anställd far fortsatt illa, har avslutat ett långt och givande arbetsliv med ett nederlag och gått miste både om inkomster och en del av sin pension. Det är ynkligt och inte ursäktligt.
Läs mer om