De historiska samlingarna ska inte splittras
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
i Stadsbiblioteket, i Norrköpingsrummet. Rummet börjar nu bli för trångt. Om man inte finner en annan plats för samlingarna måste biblioteket snart upphöra med att köpa in mer lokalhistoriska verk. Vem har glädje av en sådan utveckling?Det biblioteket nu planerar är att flytta ut samlingen från det slutna rummet till en öppen yta på fackavdelningen. Det nya, av en enig nämnd, antagna kulturpolitiska programmet säger just att kulturarvet ska göras mer tillgängligt. Din linje, med ett låst rum dit man bara har tillträde med hjälp av personal, känns bokstavligt talat som en återvändsgränd.Om det vore så att samlingarna skulle splittras, skulle frågan vara av sådan dignitet att den borde ges en politisk prövning i kultur- och fritidsnämnden. Men så är alltså inte fallet. Att flytta samlingar från ett rum till ett annat är en fråga som helt ligger inom bibliotekschefens delegation. Politikens roll är att formulera mål och ställa resurser till förfogande, inte att besluta om var hyllor ska stå och hur böcker ska placeras.Beklagligtvis säger du att du inte har förtroende för ledningen för Stadsbiblioteket. Vad har du för grund för din misstro? Att misstro någon utan grund är kränkande. Det kan möjligen du som privatperson göra, men inte jag som ansvarig politiker.Gällande delegation ligger kvar till dess att delegaten eventuellt missbrukat förtroendet, först därefter går nämnden in och vidtar åtgärder. Som jag sagt tidigare har jag förtroende för ledningen och ser de planerade förrändringarna som en utveckling av våra lokalhistoriska samlingar. Det är väl ändå det debatten ska handla om, inte de fyra väggar som idag inramar det rum som kallas Norrköpingsrummet?