Ökad otrygghet minskar inte oron
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Till skillnad från Marianne Wiegert är jag övertygad om att skolan mår bäst av att vi tillsammans löser skolans problem. Skolor som har stora behov av stöd och hjälp ska få det. Tillsammans löser vi det solidariskt genom att resurserna i skolan fördelas efter behov och inte efter antalet elever.
Till Marianne Wiegert finns en rad frågetecken om deras skolpolitik. På vilket sätt blir skolan i Norrköping bättre om man sänker skatten motsvarande var femte skattekrona? Det motsvarar var femte lärare, var femte stödpersonal, var femte skola med mera. På vilket sätt minskar oron i skolan genom att följa de moderata förslagen om att öka otryggheten i samhället som minskade ersättningar vid sjukdom eller arbetslöshet? På vilket sätt får vi en bättre skola i Norrköping genom förslaget om skolpeng vilket innebär att resurserna inte följer behoven utan i stället den enskilda eleven?
Ett moderatstyrt Sverige är ett hot med det svenska välfärdssamhället. På vilket sätt blir skolan i Norrköping bättre av det?