Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I kommunens svar till Jonna i Marby förklarades detaljplanens försening med motstånd från "grannar". Det är inte hela sanningen. Plankontoret har varit överbelastat av detaljplanearbete, och det har varit flera byten på posten som planingenjör. Under samrådstid inkommer alltid synpunkter från berörda fastighetsägare, inte ovanligt många i Marby och lätta för kommunen av avfärda.Däremot har länsstyrelsen och Vägverket ställt krav på uppgifter, som saknades i planen ännu på tidiga hösten 2007.Kommunfullmäktiges konfirmering av planen, som antogs i Stadsplaneringsnämnden i november 2008, dröjde utan förklaring. Fullmäktige krävde, att en vägförening först skulle bildas. Det blev känt först i maj 2008. Kommunen har själv skapat problem genom att aldrig diskutera utan bara förutsatt en vägförenings framtida ansvar för allt underhåll, inte bara av de gamla vägarna, utan för allt nytt som tillkommer efterhand, för allt utom för en lokalgata, "bussgatan", och en mindre bit frimark vid bråviksstranden. När det blev känt att fullmäktige inte skulle ta beslut förrän vägförening hade bildats, anades ugglor i mossen. Var förrättningen ett sätt att binda upp fastighetsägarna till att ta ansvar som huvudman? Därför blev förrättningen överklagad. Vägverket har tydligt begärt, att ny matargata ska byggas senast under genomförandetiden av planen för Marby Strand, och att det ska vara klart med god försörjning av kollektivtrafik. Frågan om matargatan är inte klar. Den är återförd till stadsplaneringsnämnden. Politikerna påstår nu, att områdets bebyggelse inte är beroende av att huvudvägsfrågan är löst. Har Vägverket ändrat sig? Lantmätaren har både muntligt och skriftligt förutskickat, att det kanske inte blir någon detaljplan alls. Hör sådana brasklappar till vanliga rutiner eller finns här en hund begraven? För övrigt kan VA-frågan lösas såsom det var tänkt innan kommunen inledde detaljplanering, är inte beroende av detaljplan.
