Carina Glenning: Snart faller jag isär i småbitar

37 grader och vindstilla ena dagen. 16 grader och halv storm nästa. Svensk sommar har alltid varit nyckfull, nu mer än någonsin.

Jag avskyr allt över 22–23 grader, blodet kokar i mig och jag får hjärtklappning. Håller mig i skuggan, svettas som en tok och får panik över att inte kunna andas ordentligt. Töms på all energi.

Det har inte med ålder att göra, jag har alltid varit sån. Jag ska aldrig glömma när jag som 23-åring var i Darwin i norra Australien och satt och tjöt under ett träd för att det var 42 grader varmt. Resesällskapet fick upptäcka staden på egen hand, jag rörde mig inte ur fläcken.

Parollen "vi gillar olika" är inte applicerbar på svensk sommar. Folk blir väldigt provocerade och snäser "så du vill ha mörk vinter året om, eller?!"

Kanske är det vädret som bidragit till att jag gjort allt långsammare den här sommaren. Eller också är det elhybridbilens förtjänst. Snabba accelerationer suger för mycket el så jag kör på ett annat och väldigt rogivande sätt numera.

Det har i sin tur smittat av sig på annat.

Jag läser böcker långsammare än någonsin förr, tar om kapitel ibland istället för att tänka att jag ska bli klar med boken så fort som möjligt.

När jag lyssnar på sommarvärdarna i P1 i efterhand väljer jag den långa versionen, med oklippt musik, även då jag inte är så förtjust i värdens musiksmak. Den ger ändå en inblick i en annan människas liv.

Jag hackar en lök lusigt. Hänger tvätten i ultrarapid. Plockar ur diskmaskinen som en sengångare.

Jag håller på att bli ett enda långkok hela jag. Snart är jag väl så mör att jag faller isär i småbitar.

Ska jag bli orolig över denna saktfärdighet? Vågar jag ens, som jag tänkt, läsa boken "Långsamhetens lov" som ställer frågorna: "Vem hinner egentligen njuta av livet? Vad händer med den som alltid tvingar sig att vara effektiv eller nyttig?"

Eller kommer jag efteråt att bara ligga som en död – helt orörlig – och kontemplera?

Nej, jag tror energin återkommer med hösten.

Välkommen höst med din höga, friska luft! Med sol, blåst, regn och rusk. Jag vill ut och vandra i dig, utan att räkna steg eller gå på tid. Göra långkok på spisen och kokonga med Gubben och katterna i soffan.

Slippa kolla väderappar och höra hur otacksam jag är som klagar över den tropiska hettan.

Andra kommer att gnöla över vädret i åtta månader framöver. Jag kommer att vara tyst.

Japp. Nu släpper jag väder.