Hur kan vi tro att vi kan styra över allt?
Idag måste jag tvätta, ringa en massa samtal (jag har ju givetvis lyckats bli prenumerant på dyra och värdelösa rakblad, som nu är riktigt svårt att säga upp. Typiskt lilla godtrogna mig.), jobba och köpa mjölk. Det är en himla massa måsten i vår tid.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kan du tänka dig känslan när du står mitt i en fem meter bred glipa mellan kilometer höga, porösa, berg som kan rasa när som helst? Det gjorde jag på min semester. Samariaravinen på södra Kreta är nog det mest fascinerande, det vackraste och mest naturnära som jag har varit med om. Bergen är så porösa på vissa ställen att man nästan kan smula sönder de med fingrarna. De rasar hela tiden, lite i taget. Ibland ger det efter så att stora stenar faller ner.
Jag gick med min sambos syster, mitt i ingenstans, ensamma (nästan, ibland mötte vi någon fransman eller kom ikapp några danskar som startat före oss) och små. För man känner sig så liten och maktlös där. De problem jag hade hemma blev töntiga. Skitiga föntster kändes inte jobbigt. Världen går vidare. Jag skämdes nästan över hur bekvämt jag har det hemma. Kylskåp, toalett, säng och så vidare. Det är ju nästan sjukt vad vi har skapat till oss själva under vår tid på jorden!
Hur kunde man egentligen leva utan det för länge sen? Typiskt nutida västlänning att tänka så. Bortskämda är vi och vi borde ta oss tid att vara tacksamma för allt runtomkring oss. Men jag tror att vi människor har byggt oss något av en falsk trygghet. Vi lever i en värld som vi styr över. En värld där vi har kontroll, där vi kan göra vad vi vill och ta djur och natur i egna händer. Åtminstone är det så vi lever, så vi vill att det ska vara.
4 Vi har byggt städer och blivit civiliserade, vi har vuxit ifrån vår vackra natur.
4 Vi har mist respekten för det underbara, stora och fantastiska som funnits så otroligt mycket längre än vi har gjort.
4 Vi tar inte vara på, kanske det enda som nuförtiden är, gratis.
4 Vi går inte ut i naturen och njuter av den.
4 Vi har inte tid säger vi.
Undanflykter säger jag. Kanske är det inte så konstigt att vi i allmänhet är stressade, utbrända och har konstiga krämpor idag. Vi pressar oss själva för hårt, till ingen nytta i längden. För det man verkligen vill kan man ta sig tid till. Inte varje dag, kanske inte ens en gång i veckan. Men någon gång har du tid att ta en paus och glömma alla måsten i vår moderna värld. För din egen skull. Världen går vidare.